Fotbollskarriär – Tidiga år
Brolin började som sexåring spela fotboll i Näsvikens IK där han senare redan som 14-åring fick göra debut i A-laget. Han sökte sig sedan till fotbollsgymnasiet i Sundsvall där han fick GIF Sundsvalls tränare Anders Grönhagen som instruktör. Den före detta landslagsmannen, som fört sitt lag tre divisioner uppåt i seriesystemet och nu var i Allsvenskan, såg potentialen i den tekniske målfarlige Brolin som värvades till Giffarna. Samma år, 1987, fick Tomas göra sin debut i Allsvenskan – bara 17 år gammal. Inför säsongen 1990 värvades han av regerande svenska mästarna IFK Norrköping.
Genombrottet
Brolins genombrott på högsta nivå i Sverige kom i premiärmatchen 1990 då hans IFK Norrköping hemma besegrade IFK Göteborg med 6–0; varav tre mål från Brolin. Det var i också i denna match som han spontant började använda sig av den målgest (ett hopp upp i luften, snurrandes ett varv motsols med höjd högerarm) som han härefter alltid kom att använda då han gjorde mål.
I landslaget och snabb stjärnstatus
Brolin fortsatte att spela bra och under våren 1990 fick Brolin en plats i landslaget. Detta under förbundskaptenen Olle Nordin, som först varit tveksam till att ta ut den till helt nyligen okände 20-åringen. Brolin hoppade in i den näst sista träningslandskampen innan VM i Italien, på Råsunda mot Wales, och gjorde där två mål.
Brolin fick starta premiärmatchen i VM mot Brasilien, och gjorde Sveriges enda mål i en match som slutade 1–2; precis som Sveriges övriga matcher i turneringen.
Proffsspel och guldboll
Under VM fick många klubbar upp ögonen för Brolin och det stod tidigt klart att han ganska snart skulle lämna Sverige för proffslivet. Nykomlingen AC Parma i italienska Serie A blev till slut klubben som lockade över honom. Han tog också ganska omgående en ordinarie plats i laget och blev en av dess viktigaste spelare. Under hösten förärades Brolin Aftonbladets Guldbollens om Sveriges bästa fotbollsspelare 1990.
Titlar med Parma
I Italien och Parma bildade Brolin ett snabbt och effektivt partnerskap med Alessandro Melli, som liksom Brolin var bara 20 år gammal. Melli var anfallaren och straffområdesspelaren som drog nytta av framspelaren Brolin i en släpande anfallares roll. Tillsammans gjorde duon 20 mål, med 7 mål och åtskilliga framspelningar för Brolin, när Parma under debutsäsongen slutade 5a i Serie A, och första gången i klubbens historia kvalificerade sig för Europa.
Under säsongen 1991/92 spelade Brolin i alla 34 Serie A-matcher och gjorde 4 mål när Parma slutade på 6: e plats. I cupen Coppa Italia gick det än bättre, både för Brolin och laget. Brolin gjorde sammanlagt två mål, ett i 1-1-mötet med Fiorentina och det andra i 1-0-segern över Sampdoria i semifinalen. Parma slog sedan Juventus med sammanlagt 2-1 över två matcher för att lyfta klubbens första trofé i historien.
Säsongen 1992/93 deltog Parma i den Europeiska Cupvinnarcupen, och stärkt bl a med den utländska importen Faustino Asprilla gick man långt. Brolin spelade hela matchen då Parma tagit sig ända till Cupvinnarcupens final på Wembley och där besegrade belgiska Royal Antwerpen med 3-1.
Efter köpen av Gianfranco Zola och Massimo Crippa inför säsongen 1993/94 blev Brolins roll i laget en annan. Han spelades nu allt mer konsekvent, efter att framgångsrikt ha provat på det under föregående säsong, i en offensiv mittfältsroll. Klubben nådde åter finalen i Europeiska Cupvinnarcupen efter att ha slagit ut lag som Ajax och Benfica på vägen till finalen i Köpenhamn, där man mötte Arsenal. Trots att Brolin gjorde en mycket bra match, med bl a ett stolpskott, förlorade Parma med 1-0.
Mer landslag – och världslaget
Inför och under EM i Sverige 1992 var Brolin en av Sveriges bästa spelare. Detta då han svarade för två mål i gruppspelet (1–0 mot Danmark och det avgörande målet i 2–1-matchen mot England). Sverige blev utslaget först i semifinal mot Tyskland, och Brolin delade titeln som turneringens skyttekung med ett par andra spelare.
Vid VM i fotboll 1994 var Brolin i yppersta form och efter att ha blivit nedflyttad från anfallet till mittfältet från och med andra matchen blev han det svenska lagets kreativa centrum. Han stod själv för tre mål i turneringen: 1–1-målet mot Ryssland i gruppspelet (på straffspark), 1–0-målet i kvartsfinalen mot Rumänien och 1–0-målet i bronsmatchen mot Bulgarien. Vidare spelade Brolin fram till ett flertal mål, bland annat 2–0- och 3–0-målen i Bulgarienmatchen. Brolins prestationer under VM uppmärksammades genom att han fick plats i VM:s världslag, något som ingen (manlig) svensk fotbolsspelare förärats med i modern tid.
En världsstjärna
Brolin var nu på toppen av sin karriär. Hans ödmjukhet i media gjorde honom populär hos svenska folket och han betraktades allmänt som Sveriges bästa fotbollsspelare. I klubblaget Parma var han navet spelet kretsade kring, och i landslaget framkom det alltmer tydligt att förbundskapten Tommy vensson ofta vände sig till Brolin för att få hans synpunkt när beslut om laget utformning skulle fattas.
Skadan som ändrade allt
Under en EM-kvalmatch den 16 november 1994 mot Ungern på Råsunda, samtidigt som han spelade fram till Martin Dahlins 2–0-mål, bröt Brolin sin vänstra fot då han fått den under sig.
Efter konvalescenstid, rehabiliterad skada och svårigheter med att återta en startplats i Parma, blev flytten till Leeds United 1995 ett bakslag i förhållande till de högt ställda förväntningarna (vid dåtiden det dyraste utländska köpet av en engelsk klubb). Efter säsongen 95/96 och kontroverser med ledningen lånades han senare ut till schweiziska FC Zürich där det dock bara blev tre matcher i ligan – trots att både Brolin själv och Zürich ville utöka lånetiden.
Problem med Leeds
I januari samma år (1996) hyrdes Brolin, tack vare att han själv lagt ut pengar ur egen ficka, ut till sin gamla klubb Parma, som ville satsa på honom. Trots en framgångsrik come back, där Brolin hjälpte till att ta Parma från 10:e till 2:a plats i Serie A och en Champions League plats för första gången i klubbens historia, återvände Brolin efter säsongens slut i juni till Leeds United. Både Parma och Brolin ville hitta en lösning (köpa/hyra), men Leeds satte käppar i hjulet genom att kräva alltför mycket pengar.
Senare under sommaren ratades Brolin från klubbens försäsongsläger i Sverige; det var nu tydligt att manager Graham inte tänkte satsa på honom. Problemen löste sig inte heller under säsongsupptakten då Brolin bara fick träna med reservlaget. I slutet på oktober kom han överens med Leeds ledning om en ömsesidig uppsägning av kontraktet.
Han dök åter upp på scenen i Premier League-klubben Crystal Palace FC. Brolin fungerade först enbart som spelare; senare blev han också spelande tränare tillsammans med Atillo Lombardo. När Brolins kontrakt löpt ut i maj 1998, lämnade han klubben för att åka hem till Sverige och fundera över sin fotbollsframtid.
Slutet
12 augusti samma år kom beskedet att Tomas Brolin hade för avsikt att avsluta sin fotbollskarriär. 29 augusti gjorde han sin sista match; som inhoppande målvakt de sista 15 minuterna i en match för Hudiksvalls ABK, mest på skoj för att han på detta vis fick en möjlighet att spela en match tillsammans med sin bror. Han slutade som fotbollsspelare vid 28 års ålder, och en svensk världsspelare som förärats två Guldbollar av Aftonbladet, lämnade 90-talets fotbollsscen.
Meriter Tomas Brolin
Med landslag
Sverige
A-landskamper/mål: 47/26 (eller 47/27[a]) mål (1990–1995)
VM-slutspel (2): 1990, 1994
VM-medaljer (1): 3:a 1994
EM-medaljer (1): 3:a 1992 (Bronsmatch spelas ej i EM från och med 1984; båda förlorande semifinallag erhåller bronsmedalj).
Svenska Dagbladets guldmedalj 1994 (tilldelades hela Fotbollslandslaget)
Med klubblag
Parma FC
Cupvinnarcupen (1]: 1993
UEFA Super Cup (1): 1994
UEFA-cupen (1): 1995
Italienska Cupen (1): 1992
Individuellt [redigera]
Guldbollen som Sveriges bästa fotbollsspelare (2): 1990 och 1994
Världslaget (1): uttagen i FIFA:s världslag efter VM 1994
Fotnot
a) 2010 debatterades om Roland Nilssons mål i landskampen mot Norge augusti 1991 istället skulle tillskrivas Tomas Brolin. Källa: TT/Eurosport